Händelselöst liv?
Man kan ju börja fundera när det gått tre månader sedan förra inlägget. Det händer inte så mycket att skriva om. Eller vad ska man egentligen skriva om? Måste det hända något? Jag har ätit polarbröd till frukost. Jag är hemma och är sjuk. Har en dum förkylning som tagit ned mig sedan i fredags. Men imorgon ska jag ta mig till jobbet för nu är jag feberfri och kan jag inte prata i telefon så finns det säkert mail att arbeta med.
Vad har hänt sedan senaste inlägget? jaa... hmmm.... jo, sonen har fyllt 6 år, jag har varit på föräldramöte inför starten i förskoleklass till hösten. Huga! Det går så fort! Fick placeringen igår och vi fick det vi valde och han kommer att få gå tillsammans med sin bäste vän. De började på dagis tillsammans och har hållit ihop sedan dess, då var de 1,5 år och 1 år gamla!
Jag har blivit omvald till ordförande i föreningen ett par år till. Det är på gott och ont, verkligen. Jag blir ju stortokig på gnälliga, klagande människor som tar energi ifrån en. Det har de här tre månaderna sedan jul innehållit. Självklart ska en bostadsrättsinnehavare säga till om något är fel, men man ska inte ringa och skrika tidigt en morgon om att plogbilen kört på gräsmattan och att det (på något sätt) är mitt fel! Ööööh, glöm det tanten. Nog för att jag kan göra flera saker samtidigt, men köra plogbilen och göra mig och familjen redo för en ny dag samtidigt där går nog gränsen. Hon krävde att jag skulle komma direkt och titta eftersom hon ville ha bevis som hon uttryckte sig och när jag säger att jag inte kan eftersom jag ska till arbetet skriker hon att det är mitt jobb som ordförande att komma. När jag lagt på luren är jag så arg att jag skakar och så vänder jag mig till sonen och gör ett lejonvrål "KLÄ PÅ DIG"! Stackarn. Han kastar sig raklång på golvet och säger "mamma jag blev så rädd att jag ramlade". Stackarn. Varför är det så mycket lättare att skälla på någon man tycker om istället för den som förtjänade det? Jag gick ut och jagade plogbilen i alla fall för han var precis utanför oss. Det visade sig att han blivit tvungen att vända precis vid "arga tanten" då en bil stod parkerad inne på området (vilket inte är ok). Därav blev det lite spår på gräsplätten. Det var också 10 grader kallt vid tillfället och det är knappast troligt att det blev någon skada alls.
Ja sen har det varit några mer saker med samma tant men det tar jag inte upp. Men en sak kan jag då säga att man blir då förvånad över hur en del människor beter sig. Man tycker att de borde veta hur det fungerar i en bostadsrätt, allra helst när man bott i den i 26 år och själv suttit med i styrelsen, men nej inte då.
Ja men vad bra, nu fick jag det ur systemet. Det är nog bra med en blogg ändå :-)
KRAM
Vad har hänt sedan senaste inlägget? jaa... hmmm.... jo, sonen har fyllt 6 år, jag har varit på föräldramöte inför starten i förskoleklass till hösten. Huga! Det går så fort! Fick placeringen igår och vi fick det vi valde och han kommer att få gå tillsammans med sin bäste vän. De började på dagis tillsammans och har hållit ihop sedan dess, då var de 1,5 år och 1 år gamla!
Jag har blivit omvald till ordförande i föreningen ett par år till. Det är på gott och ont, verkligen. Jag blir ju stortokig på gnälliga, klagande människor som tar energi ifrån en. Det har de här tre månaderna sedan jul innehållit. Självklart ska en bostadsrättsinnehavare säga till om något är fel, men man ska inte ringa och skrika tidigt en morgon om att plogbilen kört på gräsmattan och att det (på något sätt) är mitt fel! Ööööh, glöm det tanten. Nog för att jag kan göra flera saker samtidigt, men köra plogbilen och göra mig och familjen redo för en ny dag samtidigt där går nog gränsen. Hon krävde att jag skulle komma direkt och titta eftersom hon ville ha bevis som hon uttryckte sig och när jag säger att jag inte kan eftersom jag ska till arbetet skriker hon att det är mitt jobb som ordförande att komma. När jag lagt på luren är jag så arg att jag skakar och så vänder jag mig till sonen och gör ett lejonvrål "KLÄ PÅ DIG"! Stackarn. Han kastar sig raklång på golvet och säger "mamma jag blev så rädd att jag ramlade". Stackarn. Varför är det så mycket lättare att skälla på någon man tycker om istället för den som förtjänade det? Jag gick ut och jagade plogbilen i alla fall för han var precis utanför oss. Det visade sig att han blivit tvungen att vända precis vid "arga tanten" då en bil stod parkerad inne på området (vilket inte är ok). Därav blev det lite spår på gräsplätten. Det var också 10 grader kallt vid tillfället och det är knappast troligt att det blev någon skada alls.
Ja sen har det varit några mer saker med samma tant men det tar jag inte upp. Men en sak kan jag då säga att man blir då förvånad över hur en del människor beter sig. Man tycker att de borde veta hur det fungerar i en bostadsrätt, allra helst när man bott i den i 26 år och själv suttit med i styrelsen, men nej inte då.
Ja men vad bra, nu fick jag det ur systemet. Det är nog bra med en blogg ändå :-)
KRAM
