Rosa

Att fostra en 6-åring har jag börjat känna av nu. Har säkert fått 10 nya grå hårstrån bara idag. Pulsen har väl också varit uppe i topp ett antal gånger. Tänk att man kan bli så arg på en sån gullig liten kille! Frustration, irritation, motion är "tionerna" som byter av varandra här.

Här har vi försökt att få till att morgonrutinen och kvällsrutinen, som i stort sett varit orutin för det mesta, ska fungera.
Inspirerade av diverse nannyprogram och vänners goda resultat tänkte vi att om vi sätter upp mål för veckan så blir det en belöning till helgen. Enkla, trevliga mål. Tycker då vi vuxna. Inget bråk om att få titta på TV på morgonen, klä på sig, äta frukost och borsta tänderna. Busenkelt!? Nix. Sonen har kommit sent till "6-års" flera gånger de här första 2 veckorna. Att klä på sig tar 20 minuter, minst. Då pratar vi bara om kalsonger, strumpor, t-shirt och shorts. När man då påminner honom om att fortsätta ta av pyamasen som kommit av halvvägs eftersom ett legorymdskepp har lyckats distrahera honom, ja då säger han bara "jag vet". Sen händer INGET! Här kommer frustrationen in. rejält.

Jag får klä ut mig till ett legorymdskepp. Eller till Darth Vader. Då kanske man når fram? Use the force Rosa!